Svensk – Lettiska föreningen har vid två tillfällen arrangerat visning av filmen The Soviet Story av Edvins Snore i fullsatta lokaler. Vi har också varit delaktiga till andra föreningars visningar av filmen. Trots detta är intresset för filmen fortfarande mycket stort och anledningen till att vi visade filmen igen på vår baltikumdag den 19 september 2009.

Mer information om filmen finns på filmens hemsida ( www.sovietstory.com ).
Läs även Sveriges utrikesminister Carl Bilds kommentarer om filmen.
https://carlbildt.wordpress.com/2008/06/27/the-soviet-story/
Här finner du information om hur du köper filmen: http://www.sovietstory.com/buy-dvd/

Vi vill att så många som möjligt får möjligheten att se filmen ”The Soviet Story”, vi informerar därför i kalendariumet på vår hemsida om alla visningar av filmen i Sverige som vi får vetskap om.

Mvh
Martin Ancons
Ordförande

Jag översatte filmen till svenska
Jag översatte filmen till svenska. Jo. Filmmakaren Edvīns Šnore blev  antagligen lite undrande och bad två andra kontrollera hur bra svenskan slutligen blev. Det tar jag som credit. Jag talade väl för bra lettiska, tyckte han väl. 🙂

Edvīns Šnore samlade i tio år på material. Han filmade i två år.

Tanken att översätta filmen började med att jag såg någon trailer. Sedan någon mer. Och sedan märkte jag att filmen innehöll arkivmaterial jag aldrig tidigare sett. Upplägget var också tydligt och annorlunda. Och jag har sett det mesta. Jag är uppvuxen med minnena från 2:a Världskriget i ena örat och minnena från 1:a Världskriget i det andra. De gamla lettiska soldaterna berättade för mig. Farfar min var barn under 1:a Världskriget och deltog i 2:a. Sedan läste vi hemma för varandra ur Alexander Solsjenitsyn. I princip kan man säga, att nästan alla från forna Sovjetunionen bär med sig sin historia som ett trauma. Ett trauma som måste bearbetas.

Jag började resa till Lettland under kommunisttiden. 1981. Mina vänner i Lettland blev kyrkans folk, de som suttit i Sibirien, de som gjorde motstånd mot KGB. Jag ägnade mig åt att smuggla Biblar till Lettland. Jag var mycket försiktig och var tyst med min åsikt om förtrycket. För då kunde man få se in bakom kulissen. Därav min fallenhet för Edvīna Šnores film. Han hade metodiskt synat förtrycksapparaten.

När jag såg snuttar från filmen, mailade jag Edvins och sade att jag till mycket ringa pris ville översätta filmen. Bara den blev till. Jovisst gick det för sig. Han skickade mig en kopia.

När jag kom igång med översättningen, ringde jag honom. Jag frågade hur han kommit på idén till filmen. Och han svarade, att han genom mormor sin visste om allt sådant här sedan barnsben och intresse hela tiden funnits. Jag frågade om han fått vara i fred för FSB (Rysslands underrättelsetjänst), Putin-jugend och liknande organisationer, som tycker sig behöva säga emot och försvara Stalins agerande. Inga problem som helst hade han haft. Annat än då Putin lojala skränade utanför Lettlands ambassad i Moskva och brände docka föreställande Edvins.

Då Lettland inte är stort, sammanförde jag Edvins med en av mina vänner. Före detta dissidenten Jānis Rožkalns. De fann också varandra. Kanske gör de tillsammans fler filmer, med liknande innehåll.

När man översätter en sådan här film, full av vidrigheter, underlättar man det för sig om man gör sig lite avtrubbad. Men inte för mycket. Titta med ena ögat, så att säga.

Och…jag tror verkligen livet har en andlig dimension. Att det finns en värld som inte syns. För…när jag kom till ett ställe i filmen, där en våldsverkare vid namn Jānis Dzintars visade sig, mådde min hustru plötsligt rysligt illa i rummet bredvid. Dzintars var känd för att plåga just kvinnor. Det varade inte länge för hustrun min utan gick ju över. Men hon visste inte att jag översatte sådant avsnitt just då. Jag bara märkte det i förbigående. Morgonen efter att jag översatt klart, vaknade
jag med en underbar dröm. Jag hade fångat ett vidrigt nystan. Som en handboll stor. Sladdrig och blodig. Den tog jag och slängde ned i ett brunnshål i gatan. Jag vaknade med en känsla av lättnad. Varifrån kommer alla underbara drömmar ifrån?

Och…ja…denna del av världshistorian får inte gå in i glömskan. Det är inte straffvärdet jag tänker på, när jag tänker på alla dem som fortfarande finns i livet och som var direkt skyldiga till morden kommunisterna utförde. Man lär av att se. Lär för att undvika upprepning.

Min insats är ringa i samband med filmen. Edvīns Šnores desto större.

Västerås den 21 juli 2009.
Jānis Vikmanis
www.lettiska.se

Till Svensk Lettiska Föreningen
Stort tack till Svensk-Lettiska Föreningen för initiativet att visa filmen The Sovjet Story som naket avslöjar den ofattbara grymhet som Nazityskland och Sovjetunionen, lät folken i Europa genomlida under förra århundradet. Vi som förträngt minnet av egna upplevelser fick åter känna vanmakten under skinnet och särskilt nu inför sorgedagen den 14 juni då de första stora deportationerna från Estland, lettland och Litauen genomfördes av Sovjet 1941. 
Efter det 1:a fasanfulla världskriget förkunnades allmänt : ALDRIG MER !

Uppgifterna i filmen kan kompletteras avseende samarbetet mellan det demokratiska Tyskland och bolsjevikdiktaturen strax efter WW1. Enligt en artikel “FALANGEN OCH ECHELONGEN DEL IV, i Arménytt 4/87, författad av dåvarande majoren Leif Kihlsten hade Tyskland och Ryssland redan i april 1920 börjat förhandlingar om samarbete. I slutet av samma år bildades i Tyskland Specialgruppe R, som bestod av ledande militärer, bank- och industrimän som förde förhandlingar med sovjetiska kommunistpartiets ledning om hur ett samarbete skulle byggas upp.

1922 nåddes så en överenskommelse i Moskva om gemensam utveckling av taktik, utbildning, fordon och övrig materiel, främst med avseende på flygvapnet, stridsvagnar och kemisk krigföring. Dessutom skulle flera fabriker tillverka ammunition för Tysklands räkning. De viktigaste gemensamma utbildningsanstalterna låg i Liepetsk, färdig 1924, centrum för blivande Luftwaffe, Saratov försöksanstalt för kemisk krigföring, färdig 1927, Kazan för stridsvagnsförsök och pansartaktik, färdig 1930.

Filmen the Sovjet Story är en absolut nödvändig information till riksdagen, skolor och hela samhället – ett komplement till f d statsministern, Göran Perssons satsning om Holocaust: “Om detta må ni berätta” , som bara belyser den ena diktaturens våldsdåd.

Återigen utvecklar Tyskland och Ryssland ett nära samarbete – nu inom energisektorn (gasledningen i Östersjön) och fordonstillverkning.
Världen står handfallen då Ryssland ensidigt rustar och utvecklar nya vapen medan andra länder avrustar, inskränker yttrandefriheten och mördar journalister, använder oljan som påtryckningsmedel i politiska syften som i Litauen och Ukraina och anföll Afghanistan, Tjetjenien, Georgien.
Man kan undra vilka hemliga avtal som har ingåtts eller kommer att ingås mellan Tyskland och Ryssland !
De ständiga utfall i ryska media mot de Baltiska staterna och nyligen deklarerade tesen att Ryssland har rätt att “försvara” sina landsmän med alla medel i andra länder inger farhågor för framtida rysk expansion i närområdet.
Överste Bo Pellnäs maning att Gotland skall försvaras är en klarsynt nödvändighet !

Uppsala juni 2009

Valdis Pavulans